du höll mig vaken en hel natt i mörkret, med lampan släckt, utan att ens veta om det.
orden brukar komma med tankarna. de färdas i par.
men inte nu, orden lämnades någon stans på vägen, långt bort från mig.
jag kämpar och detta är det jag får ur mig.
några rader, många överdrifter och en lögn.
överdrifterna har altid varit där, men det har varit sanning. alltid.

jag var inte ledsen, tvärt om.
jag log åt de omöjliga tankarna i mitt huvud, log åt min fantasi.
jag gjorde allt så lätt, jag hoppades inte, jag drömde.
en tanke, en längtan fick mig fast. jag hoppas, önskar.
jag tappar allt för jag missade de få chanser jag fick.
att gömma sanningen fungerar inte längre
även fast jag gillade verkligheten bättre när jag drömde.

detta tog fyra dagar, fyra nätter.