orden fanns där, dom skrek åt mig mellan mina fyra väggar.
jag kunde inte lyssna, ville inte.
jag försökte förstå, ville forma mina egna ord, men jag lät dom inte komma till mig.
till slut orkade jag inte längre, jag rev murarna och jag tog emot allt på en gång.
världen krympte, rummets fyra väggar närmade sig sakta.
där låg jag, en boll, mina armarna runt mig som om de kunde skydda.
ja skakade, jag skrattade och grät.
jag ville bara skrika när jag förstog att jag inte hade något att drömma om längre.