I can still remember that
life was once so simple.
now i'm searching for the answers to everything,
it feels like the truth is forever forgotten.
one day it will all make sense, 
I hope.
don't blame me for trying..

hela tiden försöker jag att
se saker från den ljusa sidan.
men det går inte jämt.

NU har jag lagt upp filmer från alla hjärtans dag:
mer filmer på http://youtube.com/astridpaulsson

om allt hade blivit som jag planerat skulle jag sitta på väg hem från romme
i en buss med massa sjukt trevliga människor nu.

Det känns som att alla försvinner. Jag vet att ingen kommer finnas här föralltid, det är bara en sak man kan vara säker på i livet - att man kommer dö. Det är ganska deprimerande att tänka så, men det är ju sant. Nästan alla mina bästa vänner har flyttat eller försvunnit på annat vis, gud vad jag saknar barndommen. Jag är bara orolig över att ni ska försvinna också.
Min familj tycks försvinna också, jag har aldrig haft nån morfar, farfar dog när jag var ganska liten och mormor för några år sedan. Jag har inte så många minnen med  nån dom. Jag kommer ihåg att vi brukade hälsa på mormor ganska ofta, men har egetligen ingen aning om vad vi hade för oss, och Ragge, minnet av dig kommer alltid finnas kvar, jag kommer alltid älska dig. Det sägs att de underbaraste människorna dör först. Du var den mest omtyckta personen jag kände, åh vad jag saknar dig! Elsa har redan flyttat hemmifrån och Jag har inte sett henne sen jul nu, och efter sommaren kommer jag vara utan Märta i ett år utan nån chans att hälsa på.
Jag kommer ihåg när jag var mindre och ni var de jag såg upp till, jag ville bli precis som ni. Jag lät er leka med mig som eran docka och när vi bråkade fick alltid Ragge rädda mig. Jag gillade att vara minst och bortskämdast men nu när jag vet att jag kommer bli ensam med mamma/pappa så är det inte lika kul.

Jag har inget som helst aning om vad jag vill gå på gymnasiet, värkligen ingen aning.
Jag känner på mig att jag kommer välja fel och spendera tre år med att försöka stå ut. 

om några månader fyller jag 15, det känns skönt att veta att jag kommer ha en
moppebil att ryma iväg med när jag inte orkar vara hemma.
då är det sommar, längtar dit men inte längre. 

oj vad långt det blev men nu ska jag gå å sy ett linne.

jag gillar vintern, älskar snön på träden (:



Jag har funderat på en sak, vilka är det egentligen som läser min blogg?
Känns ganska ovärt att skriva massa skräp här
för dom som man vill ska läsa det gör säkert inte det..
Men det är endå skönt att skriva av sig ibland,
så jag forsätter väll att skriva massa skräp här i alla fall.
och ska nog kanske börja lägga upp lite mer bilder om jag orkar. typ.

I hold on to the last memories.
I'm surrounded by lies and it's so hard to tell the truth,
the surface shines while the inside rots.
Feels like i'm alive but not living.
Am I the one who forgot to hope,
or the one that hope forgot?
this is just another day wasted,
it's another truth hidden.
My regretfull eyes are staring at the sky again.
i'm stuck,
breathing in, breathing out.

it's hard to rise when it's all falling down.

• update 00.43: and i'm spending another sleepless night thinking..

fredag den 13e.
Idag har jag tappat mina nycklar nånstans i snön utanför skolan. :@
Men jag tror inte på otur, idag har varit den bästa dagen på länge!
Hade alla hjärtans dag wannabe i skolan med musikarna,
och kvällen tillbringades med folket.
Underbart, så grymt skönt att ha några att prata med,
och dampa med (x

småkomisk dag.
tell your story and i'll tell mine.

vill bara säga att det är fint på vintern,
och det är riktig vinter nu!
   

(:

jag kom just på att jag kommer hata att vara hemma i höst.
alla drar, jag kommer vara helt ensam.
gah, kommer avlida.
jag längtar till en annan framtid.

I'm gonna be so sick of home,
And I won't hold my hand out to anyone but you.