jag älskar dig som mest när du låtsats att du är du, när du vill, när du talar som om ingenting annat fanns, som om ingen annan fanns. när du låtsas att du inte skämms, när du håller inne allt och säger att det var dumt med ingenting spelar någon roll för livet är ju roligt. jag känner dig lika bra som jag gjorde, jag ser allt, ser igenom allt. nu överväger jag varje ord, alla överdrifter, lögner, hat och kärlek, alkohol, skit. skit. jag vet att du fastnat i din egen jävla skit. men dum som du är låter du ingen hjälpa dig och du sjunker i din egen kvicksand.
samtidigt som jag tittar på. och det sorgligaste av allt är att jag skrattar, innombords skrattar jag åt allt du är, allt du symboliserar och allt du står för, allt du inte står för. jag känner inte längre något medlidande för dig och du virrar bort från allt. du inte har en aning om vart du är på väg.
det har inte jag heller, men jag är i alla fall kvar i verkligehten.
hejdå lovely.